Lay me down in a bed of roses...

Förstår inte vad det är för fel på mig! Jag är helt död!

Sov ändå till klockan 10 idag, och jag har inte gjort desto mer heller. Åt lite frukost, kollade lite tv, drack lite kaffe. Åkte med Henri och Jouko och sköt in bössan.

Troy följde också med, så han lär sig att inte vara rädd för smällarna. Vilket han inte verkar vara för fem öre. Han reagerar ju när skottet går av och stannar upp och står blixtstilla och lyssnar i typ 2 sekunder men sen är han lika avslappnad igen. Inte att han gnyr, blir orolig eller ängslig.

Vi stod dessutom på lite håll för att inte bli helt döva av ljudet från geväret och Troy vill hela tiden gå närmare. Så han verkar ju inte direkt vara nån rädd-hare.

Nå väl, lite senare åkte vi in till byn för några små ärenden. Drog hem, käkade och sen slocknade jag på sängen!!!

Fattar inte vad de är för fel, dagens aktivitetslista är ju inte direkt vidare omfattande men jag är helt slut! Skulle kunna gå och lägga mig nu, på en gång!

Fast jag vet hur det är, blir alltid så här när jag jobbat klart för veckan eller för några dagar. Man är så uppe i varv när man jobbar, har inte tid att vila eller slappna av för om man tillåter sig själv till det så orkar man inte med jobbet. Och sen när man äntligen får några dagar ledigt så släpper allt det där, alla anspänningar försvinner och man bara...SNARK!!!

Det är som att jag sover igen hela veckan!

Jaja, ska i alla fall försöka ta mig ut och promenera nu. Gå till byn och sola och så tillbaka igen. Kanske jag lyckas få ihop några steg. För hittills idag är de rätt så ont om sådana.

Ringde föresten till rekryteraren på sjukhuset i Umeå idag, och hon meddelade att det fortfarande är sparsamt med jobb. Eller rättare sagt det finns inte ett enda jobb!!! Det är ju helt underbart...INTE! Får verkligen hålla tummarna för att det lossnar till våren!

Nu på med skorna och ut i regnet! JIPPI!!!